HENRI DE TOULUSE-LAUTREC Inledning DÜ man lÑser om Touluse-Lautrec grips man av ett sÑllsam levnads historia. Denne vanskapta man som levde ett hÜrt liv i Paris nîjesvÑrld, som egentligen hÑrstammade frÜn Frankrikes anrikaste slÑkter. De han blev kÑnd fîr var knappast nÜgra mÜlningar som Ñr en frîjd fîr îgat, utan realistiska skildringar frÜn kabarÇerna, teatrar och nattklubbar. Man fÜr inte heller fîrglîmma hans affischer, varav den kanske mest kÑnda pryder detta hÑftets framsida. Trots att han bara levde i knappt 40 Ür han han uppleva och genomgÜ lika mycket som en normal aktiv pÜ 100 Ür. Barndomen Som sagt Ñr Touluse-Lautrec slÑkten mycket anrik och har sina rîtter pÜ Karl den Stores tid. Just detta var grunden till att hans familjefîrhÜllanden inte blev de bÑsta. Ja, hans fîrÑldrar gifte sig inte av kÑrlek, utan snarare fîr att inte "spÑ ut det adliga blodet", de bÜda var nÑmligen kusiner. Detta medfîrde dels att han vÑxte upp nÑstan enbart med sin mor, och att han fick en Ñrftlig bensjukdom, troligen p.g.a. inaveln. Henris far var en mycket excentrisk man, och en av hans stora passioner var jakten, faktum Ñr att han var en av de sista som jagade med falkar i Frankrike. Henri fîddes 1864, och var det enda barnet (han fick dock en lillebror 4 Ür senare som dog vid lÜg Ülder). Redan som liten visade han ett stort intresse fîr teckningar. Hans tidiga teckningar var knappast nÜgra mÑsterverk, men ÑndÜ verket av ett begÜvat barn. DÜ Henri var 14 - 15 Ür intrÑffade tvÜ incidenter som skulle fîrÑndra hans liv. Den fîrsta var dÜ han halkade pÜ ett sten golv och brît det ena lÜrbenet, och den andra, dÜ han fîll ner i ett dike och brît det andra benet. Dessa tvÜ benbrott medfîrde att hans ben slutade vÑxa, och att han fîljaktligen skulle bli en dvÑrg. Detta innebar Ñven att han inte kunde delta i nÜgra som helst fysiska aktiviteter under en tid. DÜ jakt och ridning ofta fîrtogs inom slÑkten blev Henri utanfîr, och dessutom fîrlorade hans far nÑstan allt intresse fîr honom. Detta fick en viktig fîljd, hans tecknande tog fart. Mellan Üren 78 - 81 îversÜllades hans skolbîcker av teckningar, fîretrÑdesvis av hÑstar, 1880 gjorde han totalt 900 teckningar. Han bîrjade Ñven vid denna tid mÜla, frÑmst dÜ hÑstar. Som artonÜring mÜlade han Ñven ett par landskaps motiv, nÜgot som han dock inte skulle gîra senare i livet. Henri tog en studentexamen i sprÜk, litteratur och historia som sjuttonÜring. Han tog visserligen inte den utan problem, dÜ hans ambition tyvÑrr understeg hans begÜvning. Efter detta ville Henri inte studera mer - han ville bli mÜlare. Studenttiden 1882 lÑmnade han hemmet fîr att studera mÜleri i Paris. Henri var vid denna tid fÑrdigvÑxt - 152 cm lÜng. Hans ben var oproportionellt fîr smÜ, och han var tvungen att stîdja sig pÜ en kÑpp. Han sÜg i det hela mycket lîjlig ut. Den fîrsta lÑrare han fick i Paris var Princeteau, dÑr vistades han bara en mycket kort tid dÜ han ansÜgs sig behîva en bÑttre skolning. Han kom dÜ till den mycket akademiska lÑraren LÇon Bonnat. Denne hîll hÜrd disciplin pÜ sina elever och under 81 - 82 fîrbÑttrades Henris teknik betydligt. Bonnat lÑr ha uttalat fîljande ord till Henri: "Ditt mÜleri Ñr inte dÜligt, lite snÑllt men inte dÜligt. DÑremot Ñr dina teckningar rent ut sagt grÑsliga." I slutet av 82 stÑngde Bonnat sin ateljÇ, och Henri fick sîka sig en ny lÑromÑstare. Denna gÜng blev det en nÜgot liberalare lÑrare, Fernand Common. Men Henri trivdes ej med den lite mjukare lÑraren, han ville hellre ha hÜrd disciplin. Han stannade ÑndÜ kvar hos Common i tvÜ Ür och hans teknik utvecklade ytterligare, inte minst p.g.a. hans intensiva sjÑlvstudier. En konstnÑr tar form DÜ Henri var 20 Ür gammal ville han skaffa sig en egen ateljÇ, till en bîrjan motsatte sig fîrÑldrarna sig detta, men det drîjde inte lÑnge fîrrÑn de gav sig och han fick en ateljÇ i Montmartre, i samma hus som Degas hade sin ateljÇ. Det var ocksÜ under denna tid som han bîrjade brytas sig fri frÜn modern, som han tidigare varit mycket bunden till. Trots detta trÑffades det ofta och Üt lunch tillsammans, nÜgot som skulle fortgÜ under hela hans liv. Under Üren av de rent akademiska studierna blev hans mÜlningar dystrare och stelare Ñn hans livliga barndoms teckningar. DÜ han Üterigen stod pÜ egna ben utvecklades han genast en livligare stil i impressionistiskt anda. Inte minst p.g.a. av hans mîte med Degas som blev hans stora fîrebild och skulle sÜ fîrbli under resten av livet. Henri trÑffade Ñven pÜ Van Gogh och de tycks ha blivit tÑmligen goda vÑnner. 1887 portrÑtterade Henri av Van Gogh i en mÜlning full av livliga gula och orange fÑrger. Henri sîkte sig nu till Paris nîjesvÑrld, dÑr han som en krympling vÑckte mindre uppmÑrksamhet. SÑrskilt danslokalerna intresserade honom, dÜ rîrelserna var viktiga. Hela hans unga liv hade han mÜlat livfulla galopperande hÑstar, det var inte sÜ konstigt att han nu sîkte sig till nîjesvÑrldens livliga rîrelser. 1884 trÑffade han Aristide Bruant pÜ nattklubben "Le Mirliton". Bruant var en visfîrfattare och sÜngare, som dock fick sin publicitet efter att han bîrjat att fîrolÑmpa gÑsterna och sin îvriga omgivning dÜ han stod pÜ scen. Henri och Bruant trivdes bra ihop och Henri fick hÑnga upp sina tavlor pÜ kabarÇn, samt fick en del bilder publicerade i ett litet tryck som gavs ut pÜ nattklubben. Hans konstnÑrliga egenheter FrÜn och med det att han slutade med den impressionistiska stilen 1888 tom hans dîd utvecklades inte hans teknik sÑrskilt mycket, det som istÑllet Ñndrades var hans val av motiv. ôverhuvud taget var Henri inte nÜgon sÜ vÑrst duktig konstnÑr, rent tekniskt, utan hans storhet lÜg i hans val av motiv, och hur han Ütergav motiven med realism och satir pÜ en gÜng. Hans teknik att mÜla var lite speciell, dÜ han frÑmst mÜlade med fÑrger som var utspÑdda med bensin. Dessa lade han i tunna lager pÜ ett underlag av grÜ kartong, detta fîr att kunna variera fÑrgerna sÜ mycket sÜ mîjligt. Denna grÜ kartong tÑcktes sÑlla helt med fÑrg utan ofta lÑt han den vara kvar som en neutral bakgrund. Han mÜlade inte gÑrna îver redan mÜlat, utan istÑllet tog han bort fÑrg med bensin. (Han torde blivit tÑmligen skadad av lîsningsmedel) IstÑllet fîr starka konturer lÑt han stora omrÜden av starka fÑrger tjÑnstgîra som konturer. En annan egenhet var att han tog vÑldigt god tid pÜ sig, antingen utfîrde han en hel rad fîrstudier som han sedan sammanstÑllde till ett stîrre verk, eller dÜ han anvÑnde modell, mÜlade han endast lite i taget. Det uppges att en modell fick sitta fîr honom 72 gÜnger innan tavlan var fÑrdig. Henri anvÑnde sig inte heller av yrkesmodeller, utan oftast var det vÑnner som han skaffade sig som stÑllde upp. Det han egentligen var bÑst pÜ var dock sina teckningar, dessa var fulla av liv, samt att han pÜ ett skickligt sÑtt fÜngade speciella situationer. Vissa teckningar fick sedan tjÑnstgîra som fîrstudier till mÜlningar. Inom litografin gjorde han ocksÜ mÜnga betydande fîrÑndringar. Man kan dock inte studera hans mÜlningar och litografier som tvÜ skilda delar. Ofta anvÑnde han samma motiv som litografier som mÜlningar. Skillnaden blev oftast att litografierna blev mer stilistiska, och hade stîrre och renare fÑrgytor. Som kabarÇ besîkare PÜ 1890 talet îppnades en ny kabarÇ i Paris, Moulin Rouge, och detta kom att bli Henris tillhÜll fîr en lÜng tid framîver. Han fick tom en speciell plats reserverad Üt sig inne pÜ kabarÇn. PÜ Moulin Rouge fick han syn pÜ dansîsen La Goulue, den stora stjÑrnan pÜ stÑllet. Hon var dock mÜttligt intresserad av denne lille konstnÑr, och stÑllde inte upp som modell fîr honom, utan han fick nîja sig med att gîra snabba skisser av henne dÜ hon virvlade runt pÜ dansgolvet. Detta hindrade dock inte honom frÜn att lÜta henne flitigt fîrekomma pÜ sina verk. Bl.a. pÜ "Dans pÜ Moulin Rouge" som han mÜlade 1890. Henri satt mycket ofta nÑtterna igenom pÜ Moulin Rouge dÑr han skissade allt han fick syn pÜ samtidigt som han hÑvde i sig stora mÑngder sprit. Ja, denna lille man tycktes kunna hÑlla i sig hur mycket som helst utan att bli mer pÜverkad Ñn att hans skÑmt kom lite oftare och blev Ñn mer cyniska. Genom dessa otaliga nÑtter trÑffade han mÑngder av olika personer, som han ofta gjorde en snabb skiss av. En mÜlning, som Ñven finns som litografi, Ñr Engelsmannen pÜ Moulin Rouge. HÑr visar Henri sin skicklighet som iakttagare och hans fîrmÜga att Üterge denna iakttagelse. Det behîvs inte mycket fantasi fîr att tÑnka sig vad denna engelsman har pÜ nattklubben att skaffa. DÜ han var i detta sÑllskap trÑffade han Ñven pÜ mÜnga skÜdespelare som han portrÑtterade av i rent kommersiellt syfte. Annars var det viktigaste fîr honom nÑr han skulle portrÑttera en person att vederbîrande var spÑnnande och intressant. Han portrÑtt blev som mest lyckade dÜ han vÑl kÑnde modellen. Fîrutom La Goulue, fÑste han sig Ñven vid tvÜ andra artister, Jane Avril och Yvette Guilbert. Fîr att bîrja med Yvette var hon en inte speciellt vacker, mycket smal kvinna som framtrÑdde genom att ansprÜkslîst framfîra oanstÑndiga sÜnger. Av nÜgon anledning blev Henri mycket fascinerad av henne och utgav tvÜ album med litografier av henne, det fîrsta 1894. Guilbert uppskattade dock inte detta speciellt (det kan man fîrstÜ dÜ man ser bilderna). Hon lÑr ha uttryckt fîljande ord efter att ha sett litografierna: "Men fîr Guds skull gîr mig inte sÜ fruktansvÑrt ful!" Efter detta citat kan man nÑmna ett av Henris citat dÜ nÜgon frÜgade varfîr han gjorde alla kvinnor sÜ ful, han sade dÜ: "DÑrfîr att de Ñr det". Jane Avril var en dansîs, som liksom alla andra pÜ Moulin Rouge blev îverskuggade av den stora stjÑrnan - La Goulue. Men Jane Avril skaffade sig ÑndÜ nÜgra egna beundrare, dÑribland Henri. Dessa blev vÑldigt goda vÑnner, och fîrutom dÜ Henri lÜter henne fîrekomma pÜ affischer och pÜ stora mÜlningar i en folkmassa, sÜ portrÑtterade han av henne privat ett flertal gÜnger. Henri mÜlade mÜnga bilder inne ifrÜn Moulin Rouge och Ñven andra danslokaler. Han skildrar hÑr livet mycket realistiskt, Ñven om han glîmmer (eller bortser frÜn) den typiska dimma av rîk som stÑndigt lÜg îver lokalerna. Ibland Ñr hans mÜlningar stora och skildrar ett folkhav, men ÑndÜ oftast med nÜgon centralfigur. Vissa av hans verk visar bara ett fÜtal personer, men dÜ utprÑglar han gÑrna deras utseende och klÑdsel, vilket ger bilderna extra liv. AffischkonstnÑren DÜ Henri blivit en kÑnd person i Paris nîjesvÑrld fick han Ñven fîrfrÜgningar pÜ att mÜla affischer. Paris tidigare mÑstare pÜ affischer hade dragit sig tillbaka, dÜ han trodde att branschen var dîd efter fotografins framtÜg. Han hade fel. Henri gjorde sin fîrsta affisch litografi Ür 1891. Det var en affisch som visar La Goulue pÜ Moulin Rouge. Stilen i denna, liksom i de nÑst kommande, var nÜgot helt annorlunda Ñn vad Paris tidigare skÜdat. IstÑllet fîr att tÑtt virr varr av figurer var Henris affisch full av stora fÑrg omrÜden, och skarpa konturer. Han var dessutom mÑrkbart inspirerad av de japanska trÑsnitt, dÜ affischen var perspektivlîs, nÜgot som passade konstarten vÑl. Efter denna succÇ fîljde ett antal fler affischer, med samma grunddrag men med stÑndigt nya lîsningar ifrÜga om fÑrger och komposition. En av de mest kÑnda Ñr den som pryder detta hÑftets framsida, "Jane Avril" som han gjorde 1893. Han gjorde Ñven en affisch Üt Bruant 92, som med stora fÑrgytor visar vilken vÑldig karl Bruant var. Sammanlagt gjorde han 30 affischer, varav ett dussin kan rÑknas som verkligt lyckade. De bisarra motiven Efter att ha tillbringat ett antal Ñr bland kabarÇerna sîkte han efter nya motiv. Han fann dessa nya motiv bland de prostituerade. Till en bîrjan besîkte han bara bordellerna sporadiskt och arbetade intensivt dÜ han var dÑr. Fîrst var han frÑmst pÜ bordellen Rue d'Amboise, dÑr han hade fÜtt i uppdrag att dekorera vÑggarna i samband med en nyinredning. VÑggmÜlningarna blev av ganska naturliga skÑl erotiska, men Ñndock var han inte konstlad och vulgÑr nÑr han mÜlade dessa motiv, nÜgot som uppmÑrksammats speciellt i hans mÜleri. Men efter det tillbringade han den mesta tiden bordellen Rue de Moulins, dÑr han praktiskt taget bodde. Han Üt, spelade kort, och pratade med de prostituerade, han utnyttjade Ñven deras tjÑnster. Detta fîr att kunna skildra deras liv sÜ realistiskt som mîjligt, samt fÜ tag pÜ nÜgon kÑrlek i livet (han var ju inte den mest attraktive mannen i Paris). En av de mest kÑnda bordellmotiven Ñr "Salongen pÜ Rue des Moulins" som han mÜlade 1894. MÜlningen visar dÜ de prostituerade sitter och vÑntar pÜ kunder, han har fÜngat îgonblicket mycket vÑl, och var och en har ett sÑrprÑglat ansiktsuttryck. Vid denna tid, dÜ han sîkte nya motiv, fann han Ñven nîje i att avbilda lesbiska kvinnor. Han fann dels dessa kvinnorna frÑmst bland de prostituerade, paradoxalt nog. Han lyckades tom bli sÜ fîrtrogen med vissa av dessa kvinnor att han tillÑts tilltrÑde till lesbiska fester dÑr mÑn annars var fîrbjudna. Han avbildar kvinnorna i en mÑngd olika situationer, dansande, kyssande, liggande i sÑngar mm. Men aldrig blir hans verk fîraktfulla och vulgÑra utan genomsyras av en uppriktig realism. Som kÑnda verk kan nÑmnas Kyssen 1892, och SÑngen 1893. En annan lesbisk kvinna som han skildrade vid ett flertal tillfÑllen var den kvinnliga clownen Cha-U-Kao pÜ Moulin Rouge. Han fÑste sig vid henne dÜ hon, trots sin annars sÜ manligt dominerade perfektion hyste kÑnslor fîr kvinnor. Han avbildade dock inte henne i nÜgra intimare situationer, utan endast dÜ hon upptrÑdde. èter till rîrelserna Som tidigare nÑmnts var Henri mycket intresserad av rîrelser i alla dess former, och dÜ han Ñn en gÜng var pÜ jakt efter nya motiv fann han dessa inom sporten. I mitten av 90-talet bîrjade han allt mer uppsîka velodromer och hÑstkapplîpningar. Han fîrsîkte dÑr fÜnga farten, och de snabba rîrelserna i sina snabba skisser. Han gjorde dock fÜ stîrre verk av dessa motiv, utan de finns frÑmst bevarade som skisser. Under denna tid fîretog han sig Ñven en resa till London, en av sina fÜ resor utanfîr Paris, med undantag dÜ han vilade upp sig pÜ slÑktens gods. I London trÑffade han pÜ den kÑnda fîrfattaren Oskar Wilde, som vid den tid hade en fÑngelsedom nÑra fîrestÜende (fîr homosexualitet). Henri tillÑts dock inte portrÑttera av honom, utan han fick nîja sig med en bild ur minnet. Detta tilltros har han lyckats gîra ett skickligt karikerande mÜlning av honom. Fîr îvrigt fann han Londons nîjesvÑrld fruktansvÑrt trÜkande, ja han vantrivdes sÜ att han tom fîrlorade lusten att dricka, att ej fîrglîmma var att han vid denna tid var en inbiten alkoholist. èter nya motiv Henri hyste som kÑnt stor beundran fîr Deags, kanske inte sÜ mycket i teknik, men vÑl i valet av motiv. DÜ Degas bîrjade mÜla nÜgot sÜ okonstlat som kvinnor som gjorde morgon toalett, fîljde Henri strax efter. Henri mÜlade ett flertal bilder av kvinnor som tvÑttar sig, kammar sig, klÑr pÜ sig mm. De flest av dessa mÜlningar kom till i slutet av 90-talet, dÜ han tydligen Üter fÜtt brist pÜ motiv. 1895 fick Henri besîk av den forna Moulin Rouge stjÑrnan La Goulue, som vi den tiden blivit tÑmligen korpulent och fîrsîrjde sig som magdansîs i Paris fîrorter. Hon var med andra ord tÑmligen dekadent. Hon bad Henri mÜla nÜgra bilder till henne marknadsstÜnd, dÑr hon framtrÑdde. Henri Ütlîd hennes fîrfrÜgan och mÜlade tvÜ stora mÜlningar som visade La Goulue pÜ sin glans dagar. Detta var i stort sett det enda fîrskînande verk som han nÜgonsin gjorde. Dessa mÜlningar blev seder mera uppstyckade i smÜbitar, som sÜldes var fîr sig. Genom en rekonstruktion har mÜlningarna lyckats ÜterstÑllas till det ursprungliga utseendet. Personen bakom konstnÑren Nu nÑr vi lÑrt kÑnna Henri till det yttre, sÜ Ñr det dags att skÑrskÜda hans insida. Henri var nÑstan alltid omgiven av vÑnner och bekanta, men ingen kom nÜgonsin honom riktigt nÑra. Den som egentligen stod honom nÑrmast var hans mor. Han mÜlade ett flertal portrÑtt av sin henne, och dessa utstrÜlar en respekt, istÑllet fîr ironi som i hans andra mÜlningar. Fîr att undvika att slÑppa nÜgon in pÜ livet spelade han ofta pajas, klÑdde ut sig mm, samt kunde han snabbt avvÑrja en frÜga med en spetsig kommentar. Hans liv var dessutom mist sagt aktivt. Det hÑnde ofta att han satte sig i en stol pÜ Moulin Rouge och tog en liten tupplur, men sedan hade han hÑmtat energi fîr hela natten och morgonen dÑrtill. Som bekant var han en vÜldsam drinkare, han experimenterade flitigt med nya drinkar, dÑr det knappast fanns nÜgon ingrediens som var svagare Ñn starksprit. Inne i sin ateljÇ hade han ett bord med fÑrger och penslar, samt ett med flaskor av alla de slag. Att han hade rÜd till detta enorma drickande berodde till stor del pÜ att slÑkten fîrsÜg honom med ett underhÜll, dessutom sÜlde han en del tavlor. Vanligast var dock att gav bort mÜlningarna till modellen. Han hade ocksÜ en speciell dragning till det abnorma och bisarra. Hans mÜlningar av prostituerade, samt lesbiska kvinnor undan hîll han sin slÑkt, dÜ dessa knappast skulle uppskatta denna lite perversa dragning i hans mÜleri. Han var dock mycket medveten om sin egen abnormitet och undvek inte att gîra karikerande sjÑlvportrÑtt. éven om han hÑrigenom hyste en stor sjÑlvironi, led han nog mycket av sitt handikapp. Han intresse fîr just rîrelser och fysisk styrka Ñr nog ett sÑtt att bearbeta just detta. VÑgen utfîr Under slutet av 90-talet gjorde hans alkoholism sig pÜmind. Han drabbades ibland av sinnesfîrvirring, och hans produktivitet sjînk. Slutligen drabbades han av ett mentalt sammanbrott Ür 1899. Han blev dÜ inlagd pÜ ett vilohem (sinnessjukhus). Han vistades dÑr i tre mÜnader, men detta till trots slutade han inte att teckna. Han gjorde t.ex. ett flertal portrÑtt av patienter och vÜrdare, samt mÜlade bl.a. cirkusmotiv ur minnet. Hans andra passion - spriten kunde han heller inte undvara, han tillverkade dÑrfîr en ihÜlig kÑpp som han smugglade in sprit med. Slutligen blev han utskriven, han sade dÜ "Jag kîpte mig fri med mina teckningar." Som dîende Efter detta reste Henri till Le Havre. Han trÑffar dÑr en barflicka som han blir fascinerad av, och som han ville mÜla av. Han telegraferar dÜ efter fÑrger, och gjorde ett par skisser samt ett portrÑtt av henne - Miss Dolly. Efter ytterligare nÜgra resor lite kors och tvÑrs Üterkom han till Paris 1901, dÜ mycket utmattad. Han rîjde dÜ upp lite i sin ateljÇ, samt signerar respektive fîrstîr nÜgra mÜlningar. Han reser dÑrefter till ett familjegods, dÑr han dîr senare pÜ Üret. Hans sista ord lÑr ha varit "Mamma...du ensam...och ingen annan", det lÑr ha avsett hans enda kÑrlek i livet. Fredrik Hedenus 93-05