HENRI DE TOULUSE-LAUTREC

Inledning

   DÜ man lÑser om Touluse-Lautrec grips man av ett sÑllsam levnads historia.
Denne vanskapta man som levde ett hÜrt liv i Paris nîjesvÑrld, som egentligen
hÑrstammade frÜn Frankrikes anrikaste slÑkter. De han blev kÑnd fîr var
knappast nÜgra mÜlningar som Ñr en frîjd fîr îgat, utan realistiska skildringar
frÜn kabarÇerna, teatrar och nattklubbar. Man fÜr inte heller fîrglîmma hans
affischer, varav den kanske mest kÑnda pryder detta hÑftets framsida. Trots att
han bara levde i knappt 40 Ür han han uppleva och genomgÜ lika mycket som en
normal aktiv pÜ 100 Ür.

Barndomen

   Som sagt Ñr Touluse-Lautrec slÑkten mycket anrik och har sina rîtter pÜ Karl
den Stores tid. Just detta var grunden till att hans familjefîrhÜllanden inte
blev de bÑsta. Ja, hans fîrÑldrar gifte sig inte av kÑrlek, utan snarare fîr
att inte "spÑ ut det adliga blodet", de bÜda var nÑmligen kusiner. Detta
medfîrde dels att han vÑxte upp nÑstan enbart med sin mor, och att han fick en
Ñrftlig bensjukdom, troligen p.g.a. inaveln. Henris far var en mycket
excentrisk man, och en av hans stora passioner var jakten, faktum Ñr att han
var en av de sista som jagade med falkar i Frankrike. Henri fîddes 1864, och
var det enda barnet (han fick dock en lillebror 4 Ür senare som dog vid lÜg
Ülder). Redan som liten visade han ett stort intresse fîr teckningar. Hans
tidiga teckningar var knappast nÜgra mÑsterverk, men ÑndÜ verket av ett begÜvat
barn. DÜ Henri var 14 - 15 Ür intrÑffade tvÜ incidenter som skulle fîrÑndra
hans liv. Den fîrsta var dÜ han halkade pÜ ett sten golv och brît det ena
lÜrbenet, och den andra, dÜ han fîll ner i ett dike och brît det andra benet.
Dessa tvÜ benbrott medfîrde att hans ben slutade vÑxa, och att han fîljaktligen
skulle bli en dvÑrg. Detta innebar Ñven att han inte kunde delta i nÜgra som
helst fysiska aktiviteter under en tid. DÜ jakt och ridning ofta fîrtogs inom
slÑkten blev Henri utanfîr, och dessutom fîrlorade hans far nÑstan allt
intresse fîr honom. Detta fick en viktig fîljd, hans tecknande tog fart. Mellan
Üren 78 - 81 îversÜllades hans skolbîcker av teckningar, fîretrÑdesvis av
hÑstar, 1880 gjorde han totalt 900 teckningar. Han bîrjade Ñven vid denna tid
mÜla, frÑmst dÜ hÑstar. Som artonÜring mÜlade han Ñven ett par landskaps motiv,
nÜgot som han dock inte skulle gîra senare i livet. Henri tog en studentexamen
i sprÜk, litteratur och historia som sjuttonÜring. Han tog visserligen inte den
utan problem, dÜ hans ambition tyvÑrr understeg hans begÜvning. Efter detta
ville Henri inte studera mer - han ville bli mÜlare.

Studenttiden

   1882 lÑmnade han hemmet fîr att studera mÜleri i Paris. Henri var vid denna
tid fÑrdigvÑxt - 152 cm lÜng. Hans ben var oproportionellt fîr smÜ, och han var
tvungen att stîdja sig pÜ en kÑpp. Han sÜg i det hela mycket lîjlig ut. Den
fîrsta lÑrare han fick i Paris var Princeteau, dÑr vistades han bara en mycket
kort tid dÜ han ansÜgs sig behîva en bÑttre skolning. Han kom dÜ till den
mycket akademiska lÑraren LÇon Bonnat. Denne hîll hÜrd disciplin pÜ sina elever
och under 81 - 82 fîrbÑttrades Henris teknik betydligt. Bonnat lÑr ha uttalat
fîljande ord till Henri: "Ditt mÜleri Ñr inte dÜligt, lite snÑllt men inte
dÜligt. DÑremot Ñr dina teckningar rent ut sagt grÑsliga." I slutet av 82
stÑngde Bonnat sin ateljÇ, och Henri fick sîka sig en ny lÑromÑstare. Denna
gÜng blev det en nÜgot liberalare lÑrare, Fernand Common. Men Henri trivdes ej
med den lite mjukare lÑraren, han ville hellre ha hÜrd disciplin. Han stannade
ÑndÜ kvar hos Common i tvÜ Ür och hans teknik utvecklade ytterligare, inte
minst p.g.a. hans intensiva sjÑlvstudier. En konstnÑr tar form
DÜ Henri var 20 Ür gammal ville han skaffa sig en egen ateljÇ, till en bîrjan
motsatte sig fîrÑldrarna sig detta, men det drîjde inte lÑnge fîrrÑn de gav sig
och han fick en ateljÇ i Montmartre, i samma hus som Degas hade sin ateljÇ. Det
var ocksÜ under denna tid som han bîrjade brytas sig fri frÜn modern, som han
tidigare varit mycket bunden till. Trots detta trÑffades det ofta och Üt lunch
tillsammans, nÜgot som skulle fortgÜ under hela hans liv. Under Üren av de rent
akademiska studierna blev hans mÜlningar dystrare och stelare Ñn hans livliga
barndoms teckningar. DÜ han Üterigen stod pÜ egna ben utvecklades han genast en
livligare stil i impressionistiskt anda. Inte minst p.g.a. av hans mîte med
Degas som blev hans stora fîrebild och skulle sÜ fîrbli under resten av livet.
Henri trÑffade Ñven pÜ Van Gogh och de tycks ha blivit tÑmligen goda vÑnner.
1887 portrÑtterade Henri av Van Gogh i en mÜlning full av livliga gula och
orange fÑrger. Henri sîkte sig nu till Paris nîjesvÑrld, dÑr han som en
krympling vÑckte mindre uppmÑrksamhet. SÑrskilt danslokalerna intresserade
honom, dÜ rîrelserna var viktiga. Hela hans unga liv hade han mÜlat livfulla
galopperande hÑstar, det var inte sÜ konstigt att han nu sîkte sig till
nîjesvÑrldens livliga rîrelser. 1884 trÑffade han Aristide Bruant pÜ
nattklubben "Le Mirliton". Bruant var en visfîrfattare och sÜngare, som dock
fick sin publicitet efter att han bîrjat att fîrolÑmpa gÑsterna och sin îvriga
omgivning dÜ han stod pÜ scen. Henri och Bruant trivdes bra ihop och Henri fick
hÑnga upp sina tavlor pÜ kabarÇn, samt fick en del bilder publicerade i ett
litet tryck som gavs ut pÜ nattklubben.

Hans konstnÑrliga egenheter

   FrÜn och med det att han slutade med den impressionistiska stilen 1888 tom
hans dîd utvecklades inte hans teknik sÑrskilt mycket, det som istÑllet
Ñndrades var hans val av motiv. ôverhuvud taget var Henri inte nÜgon sÜ vÑrst
duktig konstnÑr, rent tekniskt, utan hans storhet lÜg i hans val av motiv, och
hur han Ütergav motiven med realism och satir pÜ en gÜng. Hans teknik att mÜla
var lite speciell, dÜ han frÑmst mÜlade med fÑrger som var utspÑdda med bensin.
Dessa lade han i tunna lager pÜ ett underlag av grÜ kartong, detta fîr att
kunna variera fÑrgerna sÜ mycket sÜ mîjligt. Denna grÜ kartong tÑcktes sÑlla
helt med fÑrg utan ofta lÑt han den vara kvar som en neutral bakgrund. Han
mÜlade inte gÑrna îver redan mÜlat, utan istÑllet tog han bort fÑrg med bensin.
(Han torde blivit tÑmligen skadad av lîsningsmedel) IstÑllet fîr starka
konturer lÑt han stora omrÜden av starka fÑrger tjÑnstgîra som konturer. En
annan egenhet var att han tog vÑldigt god tid pÜ sig, antingen utfîrde han en
hel rad fîrstudier som han sedan sammanstÑllde till ett stîrre verk, eller dÜ
han anvÑnde modell, mÜlade han endast lite i taget. Det uppges att en modell
fick sitta fîr honom 72 gÜnger innan tavlan var fÑrdig. Henri anvÑnde sig inte
heller av yrkesmodeller, utan oftast var det vÑnner som han skaffade sig som
stÑllde upp. Det han egentligen var bÑst pÜ var dock sina teckningar, dessa var
fulla av liv, samt att han pÜ ett skickligt sÑtt fÜngade speciella situationer.
Vissa teckningar fick sedan tjÑnstgîra som fîrstudier till mÜlningar. Inom
litografin gjorde han ocksÜ mÜnga betydande fîrÑndringar. Man kan dock inte
studera hans mÜlningar och litografier som tvÜ skilda delar. Ofta anvÑnde han
samma motiv som litografier som mÜlningar. Skillnaden blev oftast att
litografierna blev mer stilistiska, och hade stîrre och renare fÑrgytor.

Som kabarÇ besîkare

   PÜ 1890 talet îppnades en ny kabarÇ i Paris, Moulin Rouge, och detta kom att
bli Henris tillhÜll fîr en lÜng tid framîver. Han fick tom en speciell plats
reserverad Üt sig inne pÜ kabarÇn. PÜ Moulin Rouge fick han syn pÜ dansîsen La
Goulue, den stora stjÑrnan pÜ stÑllet. Hon var dock mÜttligt intresserad av
denne lille konstnÑr, och stÑllde inte upp som modell fîr honom, utan han fick
nîja sig med att gîra snabba skisser av henne dÜ hon virvlade runt pÜ
dansgolvet. Detta hindrade dock inte honom frÜn att lÜta henne flitigt
fîrekomma pÜ sina verk. Bl.a. pÜ "Dans pÜ Moulin Rouge" som han mÜlade 1890.
Henri satt mycket ofta nÑtterna igenom pÜ Moulin Rouge dÑr han skissade allt
han fick syn pÜ samtidigt som han hÑvde i sig stora mÑngder sprit. Ja, denna
lille man tycktes kunna hÑlla i sig hur mycket som helst utan att bli mer
pÜverkad Ñn att hans skÑmt kom lite oftare och blev Ñn mer cyniska. Genom dessa
otaliga nÑtter trÑffade han mÑngder av olika personer, som han ofta gjorde en
snabb skiss av. En mÜlning, som Ñven finns som litografi, Ñr Engelsmannen pÜ
Moulin Rouge. HÑr visar Henri sin skicklighet som iakttagare och hans fîrmÜga
att Üterge denna iakttagelse. Det behîvs inte mycket fantasi fîr att tÑnka sig
vad denna engelsman har pÜ nattklubben att skaffa. DÜ han var i detta sÑllskap
trÑffade han Ñven pÜ mÜnga skÜdespelare som han portrÑtterade av i rent
kommersiellt syfte. Annars var det viktigaste fîr honom nÑr han skulle
portrÑttera en person att vederbîrande var spÑnnande och intressant. Han
portrÑtt blev som mest lyckade dÜ han vÑl kÑnde modellen. Fîrutom La Goulue,
fÑste han sig Ñven vid tvÜ andra artister, Jane Avril och Yvette Guilbert. Fîr
att bîrja med Yvette var hon en inte speciellt vacker, mycket smal kvinna som
framtrÑdde genom att ansprÜkslîst framfîra oanstÑndiga sÜnger. Av nÜgon
anledning blev Henri mycket fascinerad av henne och utgav tvÜ album med
litografier av henne, det fîrsta 1894. Guilbert uppskattade dock inte detta
speciellt (det kan man fîrstÜ dÜ man ser bilderna). Hon lÑr ha uttryckt
fîljande ord efter att ha sett litografierna: "Men fîr Guds skull gîr mig inte
sÜ fruktansvÑrt ful!" Efter detta citat kan man nÑmna ett av Henris citat dÜ
nÜgon frÜgade varfîr han gjorde alla kvinnor sÜ ful, han sade dÜ: "DÑrfîr att
de Ñr det". Jane Avril var en dansîs, som liksom alla andra pÜ Moulin Rouge
blev îverskuggade av den stora stjÑrnan - La Goulue. Men Jane Avril skaffade
sig ÑndÜ nÜgra egna beundrare, dÑribland Henri. Dessa blev vÑldigt goda vÑnner,
och fîrutom dÜ Henri lÜter henne fîrekomma pÜ affischer och pÜ stora mÜlningar
i en folkmassa, sÜ portrÑtterade han av henne privat ett flertal gÜnger. Henri
mÜlade mÜnga bilder inne ifrÜn Moulin Rouge och Ñven andra danslokaler. Han
skildrar hÑr livet mycket realistiskt, Ñven om han glîmmer (eller bortser frÜn)
den typiska dimma av rîk som stÑndigt lÜg îver lokalerna. Ibland Ñr hans
mÜlningar stora och skildrar ett folkhav, men ÑndÜ oftast med nÜgon
centralfigur. Vissa av hans verk visar bara ett fÜtal personer, men dÜ
utprÑglar han gÑrna deras utseende och klÑdsel, vilket ger bilderna extra liv.

AffischkonstnÑren

   DÜ Henri blivit en kÑnd person i Paris nîjesvÑrld fick han Ñven
fîrfrÜgningar pÜ att mÜla affischer. Paris tidigare mÑstare pÜ affischer hade
dragit sig tillbaka, dÜ han trodde att branschen var dîd efter fotografins
framtÜg. Han hade fel. Henri gjorde sin fîrsta affisch litografi Ür 1891. Det
var en affisch som visar La Goulue pÜ Moulin Rouge. Stilen i denna, liksom i de
nÑst kommande, var nÜgot helt annorlunda Ñn vad Paris tidigare skÜdat. IstÑllet
fîr att tÑtt virr varr av figurer var Henris affisch full av stora fÑrg
omrÜden, och skarpa konturer. Han var dessutom mÑrkbart inspirerad av de
japanska trÑsnitt, dÜ affischen var perspektivlîs, nÜgot som passade konstarten
vÑl. Efter denna succÇ fîljde ett antal fler affischer, med samma grunddrag men
med stÑndigt nya lîsningar ifrÜga om fÑrger och komposition. En av de mest
kÑnda Ñr den som pryder detta hÑftets framsida, "Jane Avril" som han gjorde
1893. Han gjorde Ñven en affisch Üt Bruant 92, som med stora fÑrgytor visar
vilken vÑldig karl Bruant var. Sammanlagt gjorde han 30 affischer, varav ett
dussin kan rÑknas som verkligt lyckade.

De bisarra motiven

   Efter att ha tillbringat ett antal Ñr bland kabarÇerna sîkte han efter nya
motiv. Han fann dessa nya motiv bland de prostituerade. Till en bîrjan besîkte
han bara bordellerna sporadiskt och arbetade intensivt dÜ han var dÑr. Fîrst
var han frÑmst pÜ bordellen Rue d'Amboise, dÑr han hade fÜtt i uppdrag att
dekorera vÑggarna i samband med en nyinredning. VÑggmÜlningarna blev av ganska
naturliga skÑl erotiska, men Ñndock var han inte konstlad och vulgÑr nÑr han
mÜlade dessa motiv, nÜgot som uppmÑrksammats speciellt i hans mÜleri. Men efter
det tillbringade han den mesta tiden bordellen Rue de Moulins, dÑr han
praktiskt taget bodde. Han Üt, spelade kort, och pratade med de prostituerade,
han utnyttjade Ñven deras tjÑnster. Detta fîr att kunna skildra deras liv sÜ
realistiskt som mîjligt, samt fÜ tag pÜ nÜgon kÑrlek i livet (han var ju inte
den mest attraktive mannen i Paris). En av de mest kÑnda bordellmotiven Ñr
"Salongen pÜ Rue des Moulins" som han mÜlade 1894. MÜlningen visar dÜ de
prostituerade sitter och vÑntar pÜ kunder, han har fÜngat îgonblicket mycket
vÑl, och var och en har ett sÑrprÑglat ansiktsuttryck. Vid denna tid, dÜ han
sîkte nya motiv, fann han Ñven nîje i att avbilda lesbiska kvinnor. Han fann
dels dessa kvinnorna frÑmst bland de prostituerade, paradoxalt nog. Han
lyckades tom bli sÜ fîrtrogen med vissa av dessa kvinnor att han tillÑts
tilltrÑde till lesbiska fester dÑr mÑn annars var fîrbjudna. Han avbildar
kvinnorna i en mÑngd olika situationer, dansande, kyssande, liggande i sÑngar
mm. Men aldrig blir hans verk fîraktfulla och vulgÑra utan genomsyras av en
uppriktig realism. Som kÑnda verk kan nÑmnas Kyssen 1892, och SÑngen 1893. En
annan lesbisk kvinna som han skildrade vid ett flertal tillfÑllen var den
kvinnliga clownen Cha-U-Kao pÜ Moulin Rouge. Han fÑste sig vid henne dÜ hon,
trots sin annars sÜ manligt dominerade perfektion hyste kÑnslor fîr kvinnor.
Han avbildade dock inte henne i nÜgra intimare situationer, utan endast dÜ hon
upptrÑdde.

èter till rîrelserna

   Som tidigare nÑmnts var Henri mycket intresserad av rîrelser i alla dess
former, och dÜ han Ñn en gÜng var pÜ jakt efter nya motiv fann han dessa inom
sporten. I mitten av 90-talet bîrjade han allt mer uppsîka velodromer och
hÑstkapplîpningar. Han fîrsîkte dÑr fÜnga farten, och de snabba rîrelserna i
sina snabba skisser. Han gjorde dock fÜ stîrre verk av dessa motiv, utan de
finns frÑmst bevarade som skisser. Under denna tid fîretog han sig Ñven en resa
till London, en av sina fÜ resor utanfîr Paris, med undantag dÜ han vilade upp
sig pÜ slÑktens gods. I London trÑffade han pÜ den kÑnda fîrfattaren Oskar
Wilde, som vid den tid hade en fÑngelsedom nÑra fîrestÜende (fîr
homosexualitet). Henri tillÑts dock inte portrÑttera av honom, utan han fick
nîja sig med en bild ur minnet. Detta tilltros har han lyckats gîra ett
skickligt karikerande mÜlning av honom. Fîr îvrigt fann han Londons nîjesvÑrld
fruktansvÑrt trÜkande, ja han vantrivdes sÜ att han tom fîrlorade lusten att
dricka, att ej fîrglîmma var att han vid denna tid var en inbiten alkoholist.

èter nya motiv

   Henri hyste som kÑnt stor beundran fîr Deags, kanske inte sÜ mycket i
teknik, men vÑl i valet av motiv. DÜ Degas bîrjade mÜla nÜgot sÜ okonstlat som
kvinnor som gjorde morgon toalett, fîljde Henri strax efter. Henri mÜlade ett
flertal bilder av kvinnor som tvÑttar sig, kammar sig, klÑr pÜ sig mm. De flest
av dessa mÜlningar kom till i slutet av 90-talet, dÜ han tydligen Üter fÜtt
brist pÜ motiv. 1895 fick Henri besîk av den forna Moulin Rouge stjÑrnan La
Goulue, som vi den tiden blivit tÑmligen korpulent och fîrsîrjde sig som
magdansîs i Paris fîrorter. Hon var med andra ord tÑmligen dekadent. Hon bad
Henri mÜla nÜgra bilder till henne marknadsstÜnd, dÑr hon framtrÑdde. Henri
Ütlîd hennes fîrfrÜgan och mÜlade tvÜ stora mÜlningar som visade La Goulue pÜ
sin glans dagar. Detta var i stort sett det enda fîrskînande verk som han
nÜgonsin gjorde. Dessa mÜlningar blev seder mera uppstyckade i smÜbitar, som
sÜldes var fîr sig. Genom en rekonstruktion har mÜlningarna lyckats ÜterstÑllas
till det ursprungliga utseendet.

Personen bakom konstnÑren

   Nu nÑr vi lÑrt kÑnna Henri till det yttre, sÜ Ñr det dags att skÑrskÜda hans
insida. Henri var nÑstan alltid omgiven av vÑnner och bekanta, men ingen kom
nÜgonsin honom riktigt nÑra. Den som egentligen stod honom nÑrmast var hans
mor. Han mÜlade ett flertal portrÑtt av sin henne, och dessa utstrÜlar en
respekt, istÑllet fîr ironi som i hans andra mÜlningar. Fîr att undvika att
slÑppa nÜgon in pÜ livet spelade han ofta pajas, klÑdde ut sig mm, samt kunde
han snabbt avvÑrja en frÜga med en spetsig kommentar. Hans liv var dessutom
mist sagt aktivt. Det hÑnde ofta att han satte sig i en stol pÜ Moulin Rouge
och tog en liten tupplur, men sedan hade han hÑmtat energi fîr hela natten och
morgonen dÑrtill. Som bekant var han en vÜldsam drinkare, han experimenterade
flitigt med nya drinkar, dÑr det knappast fanns nÜgon ingrediens som var
svagare Ñn starksprit. Inne i sin ateljÇ hade han ett bord med fÑrger och
penslar, samt ett med flaskor av alla de slag. Att han hade rÜd till detta
enorma drickande berodde till stor del pÜ att slÑkten fîrsÜg honom med ett
underhÜll, dessutom sÜlde han en del tavlor. Vanligast var dock att gav bort
mÜlningarna till modellen. Han hade ocksÜ en speciell dragning till det abnorma
och bisarra. Hans mÜlningar av prostituerade, samt lesbiska kvinnor undan hîll
han sin slÑkt, dÜ dessa knappast skulle uppskatta denna lite perversa dragning
i hans mÜleri. Han var dock mycket medveten om sin egen abnormitet och undvek
inte att gîra karikerande sjÑlvportrÑtt. éven om han hÑrigenom hyste en stor
sjÑlvironi, led han nog mycket av sitt handikapp. Han intresse fîr just
rîrelser och fysisk styrka Ñr nog ett sÑtt att bearbeta just detta.

VÑgen utfîr

   Under slutet av 90-talet gjorde hans alkoholism sig pÜmind. Han drabbades
ibland av sinnesfîrvirring, och hans produktivitet sjînk. Slutligen drabbades
han av ett mentalt sammanbrott Ür 1899. Han blev dÜ inlagd pÜ ett vilohem
(sinnessjukhus). Han vistades dÑr i tre mÜnader, men detta till trots slutade
han inte att teckna. Han gjorde t.ex. ett flertal portrÑtt av patienter och
vÜrdare, samt mÜlade bl.a. cirkusmotiv ur minnet. Hans andra passion - spriten
kunde han heller inte undvara, han tillverkade dÑrfîr en ihÜlig kÑpp som han
smugglade in sprit med. Slutligen blev han utskriven, han sade dÜ "Jag kîpte
mig fri med mina teckningar."

Som dîende

   Efter detta reste Henri till Le Havre. Han trÑffar dÑr en barflicka som han
blir fascinerad av, och som han ville mÜla av. Han telegraferar dÜ efter
fÑrger, och gjorde ett par skisser samt ett portrÑtt av henne - Miss Dolly.
Efter ytterligare nÜgra resor lite kors och tvÑrs Üterkom han till Paris 1901,
dÜ mycket utmattad. Han rîjde dÜ upp lite i sin ateljÇ, samt signerar
respektive fîrstîr nÜgra mÜlningar. Han reser dÑrefter till ett familjegods,
dÑr han dîr senare pÜ Üret. Hans sista ord lÑr ha varit "Mamma...du ensam...och
ingen annan", det lÑr ha avsett hans enda kÑrlek i livet.

Fredrik Hedenus 93-05